Our breeds

Engelsk springer spaniel

Så här beskriver vi rasen

En springer ska vara glad, öppen och tillgänglig – för alla. De är hela byns hund, den ska älska allt och alla. Detta är en förutsättning för att den ska kunna ta instruktioner i de hetaste av jaktsituationer. Den måste kunna koppla av och på snabbare än de flesta, för traditionell spanieljakt är intensiv, het och explosiv- men. När fågel lättar eller kaninen kommer på fötter, då ska den kunna stanna. Sen ska den lugnt se skottet lossas och notera var eventuella byten faller. Innan den, på order, får hämta in det skjutna viltet. Detta innebär att hunden måste kunna jobba i högt tempo för att finna viltet som annars löper undan. Den måste vilja jobba nära både sin förare, men även skyttarna som går tillsammans med föraren. Den måste kunna jobba trots att fler andra hundar jobbar in och ut ur hundens sökområde. När hunden eller den bredvid finner vilt, måste den kunna antingen stoppas och koppla av, eller jobba vidare helt oberoende av det som sker strax intill. Det här beteendet vill vi har för att den skall vara öppen för intryck och snabbt ska kunna koppla av och på. Den får inte ha några problem att jobba på, oberoende av det som sker i dess närhet. Den måste kunna ta korrigeringar som Nej och STOPP! Även när det är som roligast och sedan glatt och villigt jobba på igen när du säger varsågod. Skulle den tycka att korrigeringar är tufft att ta kommer skott som är ett sittkommando lätt kunna bli för mycket för hunden att hantera.

En hund med en här förmågan är lätt att lära – men den är alltid villig att lära om. Det resulterar i två saker:

  1. Att den kan föras, tränas och flytta till vem som helst. Vi brukar summera det med att de ska vara lätt stulna och otrogna. Detta medför att om du säger att regel A gäller och efter ett tag inser att regel A inte är optimal, utan ändrar till regel B – så har hunden inga problem med det. Den kommer gladeligen acceptera din nya regel och följa den när du väl jobbat in den. Det går även bra att ändra regeln till en tredje och fjärde variant.

  1. Men och nu kommer ett stort men – om någon accepterar att bli korrigerad, få både Nej och STOPP när det är som allra roligast – och sedan gladeligen jobbar på igen, om de accepterar regelförändringar så lättvindigt, som en Springer ska göra – då har de även mod, krut och ork nog att våga prova igen och åter igen. De kommer prova ditt tålamod, de kommer att försöka om och om igen. Och om du lättar på regeln en gång, kommer de vara villiga att försöka få den att lätta igen.


Så de kommer också att följa regler som du kanske inte är medveten om att du skapar. Har du en regel för till exempel att hunden aldrig får jobba utan för hagelhåll när du tränar jakt, men att det är ok när du promenerar den eller apporterar. Ja då kommer hunden snabbt att testa om inte detta är en ny regel. Och de är villiga att testa, testa om igen och ytterligare femton gånger bara idag, bara för att se om den regeln verkligen gällde.

Så planera, var konsekvent vad gäller de regler du verkligen vill ska gälla. Tänk igenom innan vad som är viktigast – men var medveten om att det går att ändra. Inget ligger låst och när de är två år eller äldre så kan de ha olika regler tillsammans med olika personer.

De är oerhört flexibla, om de är som de ska vara, och kan acceptera att en regel gäller med barnen i hemmet, en annan med frun i huset och en tredje med mannen. Eller vilken konstellation ni än kan tänka er. Bara för att man får göra en sak på ett hunddagis så måste det inte vara samma regel hemma eller hos hundvakten.

På så sätt är en Springer unik – få raser har denna förmåga. En förmåga som är ett villkor för att den ska vara en optimal jakthund för just traditionell spanieljakt.

Spanieln i historien

Namnet Spaniel, Espania, Spanjoelen, Spinoene, Espinosa förekommer i en mängd olika varianter i hundraser världen över. Att namnet har med Spanien att göra är tveklöst, men vad har de gemensamt? Att spaniels alla har hängande öron med längre behåring än många andra raser är idag tydligt. Men om man gör en resa i historien och försöker se vad de hade gemensamt för mer än två hundra år sedan så har jag funnit detta:

  • 30 000 f Kr uppstår arten hund
  • 6000 f Kr ett indoeuropeiskt fiskarsläkte migrerar till Iberien i Spanien
  • 900 f Kr Kelterna invandrar från Spanien till Bretagne och UK
  • 375 f Kr Kelterna har statyetter av både tax-lika hundar och vinthundar
  • 55 f Kr Caesar invaderar UK
  • 23 f Kr Romarna beskriver hur de jagar vaktel och rapphöns med hund som ligger för fågel
  • 200 e Kr Romarna beskriver i böcker hur hundar importerats från UK för kaninjakt och fågeljakt som är bättre än de inhemska raserna
  • 1300-talet jaktspanieln avlas fram i UK
  • 1400-talet sällskaps-spanieln börjar födas upp i UK
  • 1409 den första boken om setting dogs översätts från franska till engelska
  • 1485 det äldsta bevarade avtalet om träning av spaniel för setting av rapphöns, fasan och annan fågel skrevs
  • 1570 boken The Setting Spaniel om nätjakt med spaniel skrivs
  • 1700-talet får raser som Breton eller Brittany Spaniel, King Charles, Pointer och Jakt Spaniel anses som etablerade.
  • 1700-talets mitt delas Spaniels in i land & vatten spaniels
  • 1790 delas för första gången de stötande spaniels in i Cocker & Springer Spaniel efter vikt, vilket bestod fram till 1901.
  • 1813 startades stamboken för Engelsk Springer Spaniel av familjen Boughey
  • 1874 vid Kennel Klubbens bildande ansågs alla spaniels med en vikt under 11 kilo vara en Cocker spaniel.
  • 1899 hölls de första jaktproven för spaniels i UK
  • 1902 erkändes Springer Spanieln som en egen ras. (Nu kanske du tror att bara för att rasen blivit erkänd så är resten så att säga ”historia”. Så var det verkligen inte! För man delade in Springern i klasserna:

  1. "över 50lb (22 kilo)" eller
  2. "under 50lb och över 25lb (11 kilo)". Andra klassificeringar var
  3. "ESS annan än Clumber eller Sussex" eller
  4. "ESS (annan än Clumber, Sussex eller Field) gammaldags, mellanbenta i vilken färg som helst ".

Detta förklarar nog bättre än något annat hur olika typer och modeller av Springer kunnat uppstå och varför det än i dag finns en ”Working type eller springer av jakttyp” och att denna alltid funnits.

Med andra ord verkar Kelterna ha haft med sig hundar från Spanien till UK, som Romarna senare importerar – vilka sitter eller ligger för fågel. Dessa tycks ha haft något gemensamt med andra hundar som senare sprids i Europa, alla har hängande öron och lite längre päls än korthårs varianterna. Alla dessa verkar ha en förkärlek för fågel.

Att Spanieln i UK inte användes för jakt på annat än små vilt och absolut inte fick förfölja klövvilt var givet – då den större typen av vilt var förbehållen adeln och kronan.

Det är dock först på 1800-talet som de olika hundraserna verkligen uppstår och definieras. Dels för att det är först då människorna är så många, läskunnigheten och tryckkonsten är så utbredd att man kan ske likheter och skillnader på hundar runt om i samhället. Så att man på så sätt kan komma att definiera dem efter typ och likheter. Dels för att det är först då tillräckligt många människor har råd att roa sig med ”avel av hund” och inte bara för att hitta mat för dagen, utan nu har hunden blivit en hobby.

Springer Spanieln idag

Springer Spanieln idag används för fågeljakt som stötande fågelhund, det vill säga den söker nära sin förare på ett avstånd av ca 25-30 meter i zig-zag eller vindrute-torkar mönster för att finna fältfågel. När den hittar fågel, stöter den numera upp fågeln, sätter sig eller lägger sig ner och fågeln skjuts med hagelgevär. När bytet sedan faller apporterar hunden, på kommando, in den eller de fåglar den ombeds hämta. Detta har förändrats och utvecklats genom åren från jakt med nät (när hunden lade sig ner när den hittade fågel, då kastade man ett nät över både hund och fågel och fångade på så sätt bytet) till dagens typ av jakt.

Springern har en konstruktion för arbete i galopp, där rörelsen framförallt går uppåt. På så sätt kan den vända tvärt i luften eller i språnget. Den galopperar med intensiv, lite stötig, galopp i en uppåtgående rörelse. En galopp där den med lätthet kan hoppa över eller ta sig under hinder i terrängen. Den är orädd, villig och nyfiken i sitt sätt att arbeta. Länden måste vara kort, korset mycket långt och kraftfullt för att kunna skapa den uppåtskjutande rörelsen och fronten vinklad i proportion till bakpartiet, för att kunna ta emot och dämpa alla landningar. Ryggen ska vara rak, benstommen medelgrov, vinklarna måttliga – men framförallt måste kroppen vara balanserad. Med det menar man att inte bakställ och framparti får vara olika i sin utformning – det som bakdelen skjuter på med, måste kunna landas av fronten. Bredden bak får inte vara större (sedd från sidan, ovan eller fram-/bakifrån) än den fram. Balanserad i allt! Hög energi måste balanseras av utmärkt förmåga att koppla av, stor jaktlust måste balanseras av en genomsyrande vilja att vara till lags med sin förare – will to please!

Hur är en bra Springer mentalt?
  • Social! Även om de har stått i hundgård hela sitt liv ska de vilja var med och nära vem som helst. Hos den här rasen antingen finns den förmågan eller så finns den inte. Det är inget som kommer med tiden. Där emot kan naturligtvis ignorans och dålig behandling påverka dem, men oftast så är de antingen sociala och inget i världen kan påverka det. För de ska inte ge upp, de ska vilja, vilja och vilja skapa kontakt igen oavsett vad som händer.
  • Villig! Tjurighet och ovilja är inget signum för rasen, tvärt om – de är villiga och med på noterna i alla lägen, på gott och ont!
  • Engagerad och intensiv, ja de är på! Och man måste jobba på avknappen lika mycket som att de var gång du reser dig slår på den.
  • På dina fötter (Ja du SKA snubbla över dem! För de ska vilja vara nära och med den som är aktiv i hemmet. Det är inte påknappen du måste öva, den är avknappen.)
  • Den har hög energi nivå och vilja att jobba lite längre än du tänkt.
  • Snabb att slå på och lika snabba att koppla av – även om den där avknappen måste tränas och hållas uppdaterad regelbundet.
  • Okänsliga för din sinnes stämning och stressnivå - de ska jobba på ändå!
Finns det springrar som inte jagar?

Jo då det finns det, men det är inget någon försöker avla fram och skall ses som ett misslyckat avelsresultat. Det är som att göra en traktor som inte går att plöja med, eller en chokladbit utan kakao. Så har du planer på en hund du kan ha lös i skog och mark året om, glöm det. Det här inte rasen för dig. De jagar! Året om.... Hela livet! Det är inget man kan träna bort, det är en reflex som man avlat för att få fram i flera hundra år.

Men en väl tränad hund, och framför allt en jakt tränad hund, vet skillnaden på när det är jakt och när det är promenad. En väl dresserad hund ligger inom en radie av 25-30 meter och är så dresserad att den fungerar som om den alltid gick i koppel – den hunden kan vara lös i skog och mark i princip jämt!

chesapeake bay retriever

Så här beskriver vi rasen

  • En Labrador kan du skicka rakt ut på en linje, blås stopp, kalla in, stoppa igen, sända höger, stoppa och sen sända tillbaka på den linje du började. Den kommer älska att den löste projektet.
  • En Golden kan du göra samma sak med och den kommer älska att den hjälpte dig att lösa uppgiften tillsammans med dig.
  • En Chesapeake kommer göra jobbet en gång, nästa gång gör den det långsammare, sen gör den inget alls, för du är ju så mentalt förvirrad och velig att det är bättre att vänta tills du bestämt dig för vad du vill eller anfallet gått över... Den är inte dum, den är inte trög, den är inte arbetsovillig – men den är energisnål och att springa i zig-zag över ett fält när jag vet var dummyn ligger, det är slöseri med energi. Energi den kan behöva när det verkligen gäller. De apporterade inte för nöjes skull – det är arbetsredskap och som sådana fungerar de utmärkt. De jobbar gärna i team, där hund A har en uppgift och hund B har sin. Du som förare har din uppgift.

Men att springa hit och dit efter en visselpipa, för att det är vackert att titta på, det är inte på riktigt. De märker också vad som är viktigt för dig och när du blir nervös, skärpt eller stressad och beroende på vad de tycker du behöver kommer de agera där efter. Vissa försöker lugna ner alla, så ju mer man peppar, stressar och agerar – ju långsammare rör sig hunden för att lugna ner dig. Kan du bara hålla dig helt lugn och stilla kommer den hunden jobba i bra tempo. Andra går igång på din stress, blir mer skärpta och på tå – räkna krasst med halvdant fokus på träning med den hunden. Ja det är inte helt enkelt – med det är otroligt roligt och kan man bara tänka som en Chess så är det inte svårt!

Har du en plan? Vet du varför du gör det här? Har du delat upp detta mål i små perfekta bitar? Om inte, försök inte göra det med din Chesapeake! De har hjärna, behovet av att förstå varför och det måste finnas ett mål att göra detta (mer än att du vill få dem att lyda), annars kommer du att misslyckas. Men om du är villig att arbeta med en mjuk men självständig individ, om du är villig att ge minst lika mycket som du tar - om du har alla mål spikade - då kommer du att ha en kompis som gör vad som helst för dig.

De är mjuka, de är lättlärda, men inte för mer än två kanske tre repetitioner. Så du måste göra det rätt från början och efter några få gånger kommer de ha spikat det. Men om du inte har det slutliga målet, så kommer du inte att kunna ändra prestanda, det är redan naglat det till perfektion. Så ett sittande som är något snett kommer alltid att vara snett, en slarvig apport förblir slarvig, det enda som verkligen förändras är förmågan att göra det under längre tid och snabbare! Så om du är villig att göra det noga, vet vad du har för mål och är mycket motiverande - då är de den perfekta rasen för dig. Om du inte är det kommer de att ta hand om och bestämma vad som måste göras och när, för de behöver inte dig till den biten! De är oberoende och klarar sig alldeles utmärkt utan dig. Så du behöver skapa ett band för att få dem att se att de behöver dig när de är riktigt små valpar (för 12 veckors ålder), för att få en stark koppling mellan er två - och lyckas du har någon som älskar dig starkare än något annat med varje uns i kroppen.

En hund med en här förmågan är lätt att lära – men den är inte alltid villig att lära om. Det resulterar i tre saker:

  1. En gågn är ingen gågn, två gånger är en vana och tre gågner då är det befäst. Vill du att din hund ska göra en sak, låte den göra det, men det du inte vill att din CBR gör omi framtiden ska du aldrig låta den göra mer än en gång och helst inte det heller. Det du vill att den ska ha med sig i minnet, introducera det tidigt, du behöver inte hålla på om och om igen – minnet finns där. Men tänk på vad du introduucerar och varför.

  2. Att den inte kan föras, tränas och flytta runt till vem som helst. Vi brukar summera det med att de ska vara trogna och kloka. Detta medför att om du säger att regel A gäller och efter ett tag inser att regel A inte är optimal, utan ändrar till regel B – så kommer hunden troligen fortsätta följa regel A om den nu inte redan ansåg att regel A var urkorkad och har skapat en alldeles egen regel. Den kommer inte gladeligen bara acceptera din nya regel och följa den – men sannolikt kommer du och hunden jobba fram en regel som ni båda är nöjda med, annars kommer den sakta sakta flytta på gränsen tills den är nöjd, troligen så sakta att du inte ens märkt det.

  3. Men och nu kommer ett stort men – om någon fungerar så här och inte accepterar lyda minsta vink bara för att det ser snyggt u när någon tittar på – och bara jobbar bra om det är en mening i det hela, om de inte accepterar regelförändringar lättvindigt, utan beter sig som en Chesapeake ska göra – då har de även förstånd, energi och styrka när det verkligen gäller. De är mjuka, lättlärda och otroligt motiverade om du vet vad du gör. Och vet du inte vad du gör så kommer de ändra lite lite på reglerna så att de är nöjda. De flesta märker inte ens att de är Chesapeake styrda, för de gör det med så små fina medel och med sådan finess att ägaren är nöjd, stolt och gladeligen följer sin ledare ;)

Så de kommer också att följa regler som du kanske inte är medveten om att du skapar. Har du en regel för till exempel att hunden aldrig får apportera utanför hagelhåll när du tränar, men att det är ok när du kastar boll. Ja då kommer hunden lätt hålla isär dessa två regler, men den kommer troligen kolla både en och två gånger om regeln verkligen är en regel, eller bara något trams. Och beroende på vad de kom fram till, så kommer du snart märka vilken regel du verkar hålla hårt på.

Så planera, var konsekvent vad gäller de regler du verkligen vill ska gälla. Tänk igenom innan vad som är viktigast – men var medveten om att det är inte huden som hittar på reglerna , det är du som troligen signalerat att regeln inte är viktig och därför följer den inte den regeln. De kommer även lära ut dessa regler till andra personer och hundar i hushållet...

De är oerhört trogna tydliga förare (jag sa inte dominanta), om de är så som de ska vara och kan acceptera att en regel och lära ut den till resten av byn. De vaktar om du läter dem vakta, men jag sa inte att de inte släpper in folk. De vaktar inte mer än en St Bernhard eller Leonberger, men ja de fungerar som de flesta gårdshundar, de är kvar om du är kvar och de talar om när någon går in på tomten. Men du måste vara den som vaktar och håller koll, om du inte vill att hunden ska ta det jobbet. Du måste se till att de inte känner ett behov av att vakta din gård, ditt hus – du måste vara lugn, trygg och stabil – då behöver de inte vakta.

På så sätt är en Chessie unik bland retrievers – och få raser likanar Chesapeaken i beteende. En förmåga som var ett villkor för den typ av jakt och liv de levde och förde ursprungligen – de egenskaper som vi som uppfödare har en skyldighet att bevara!

Historia

Chesapeake Bay Retrieverns historia har sitt ursprung i två valpar som räddades från en grundstött sjunkande brigg, på väg till Liverpool, av besättningen på den Baltimore baserade båten Canton, i Maryland 1807. Hanen som fick namnet "Sailor" och tiken som kallades "Canton" efter båten, beskrivs som ”Newfoundlands”-hundar, men var nog mer korrekt två Lesser Newfoundland även kallade St John's vattenhundar. Den grövre typen av Newoundland är således en rasvariant och resultatet av inblandning av molosser lika hundar under 1500-talet.

När Newfoundland kolonialiserades år 1610 beskrevs två huvudtyper av arbetande hund. En var tung och grovt byggd, och den andra var medelstora - en aktiv, släthårig vattenhund. Den tyngre rasen var känd som Greater Newfoundland eller Newfoundland. Den mindre rasen var känd som Lesser Newfoundland, eller St Johns hund. St John's hund blev grunden för de moderna retrieverna. DNA-analys bekräftar att Newfoundlands hundar än idag är nära besläktade med andra kanadensiska retrievers. 

De två ursprungshundarna till Chesapeake rasen ”Sailor & Canton” två bodde i helt olika delar av bukten och det finns inget noterat om att någon kull skulle ha producerats av dessa två tillsammans. De parades istället med lokala hundar, med mer hänsyn till förmågan än till ras, vilket lade grunden till Chesapeake Bay Retriever-rasen. Det finns mycket lite sparat om de första kullarna i rasen, men spaniels och hounds var absolut inblandade i aveln. 

George Law, som var med och räddade valparna, skrev den här berättelsen 1845 som kan ses på den amerikanska Chesapeake Bay Retriever Clubs hemsida, (fritt översatt):

Hösten 1807 var jag ombord på skeppet Canton som tillhörde min farbror när vi under en storm fann en sjunkande engelsk brigg i sjönöd och vi plockade upp besättningen. Briggen, som var lastad med torsk, var påväg till Pole i England från Newfoundland. Ombord på henne fanns två Newfoundlands-valpar, en hane och en tik, som jag räddade. Bakgrundshistorien som den engelske kaptenen gav mig om dessa valpar var att ägare av briggen han seglade var mycket engagerad i handeln med Newfoundlands och hade instruerat sin korrespondent att välja ut och skicka honom ett par valpar av de mest omtyckta Newfoundlands, men från två olika familjer. Så de två valparna var utvalda med de villkoren. Hanen hade en smuts röd färg och tiken var svart. De var inte stora; deras päls var kort, men mycket tjock och de hade baksporrar. Båda fick mycket gott rykte som vattenhundar. De var mycket kloka och visade på gott omdömme i alla situationer, men särskilt i samband med andjakt. 

Chesapeaken var från början en hund som användes av de yrkesjägare som levde och arbetade i trakterna kring Chesapeake Bay i Maryland på USA´s östkust. Det var alltså inte en hund som levde i en kennel eller i familjer, utan de hade sin plats på en filt utanför ägarens skjul i träskmarkerna. Det som var typiskt för chesapeaken var att den inte umgicks närmare med varken andra hundar eller andra människor än sin ägare. Hunden hade två huvudsakliga uppgifter, den ena var att apportera de sjöfåglar som jägaren skjutit, den andra uppgiften var att vakta ägarens hem och ägodelar medan denne var iväg för att sälja dagens byten. Eftersom det på den tiden varken fanns sheriffer eller skogvaktare som kunde hålla koll så att jägarna inte blev utsatta för inbrott och stöld så var vaktandet en lika viktig uppgift som apporteringen. Chesapeaken kom även i fortsättningen att vara den hund som många markägare i området höll sig med. Det var dessa markägare som med sin kunskap och goda ekonomi kunde föra rasen vidare genom ett noggrant planerat avelsarbete.

De hundar som kom att användas i aveln var de som hade de fysiska och mentala egenskaperna som krävdes för rasens ändamål. En beskrivning av rasens mentalitet som gjordes år 1825, 93 år innan rasstandarden godkändes av den amerikanska kennelklubben (AKC), av Dr. O.D Foulks och den sammanfattar rasens mentala egenskaper som till viss del gäller än idag;

  • vänlighet
  • reservation
  • hängivenhet
  • dådkraft
  • uthållighet
  • mod
  • vaktinstinkt

En annan sak som var speciellt för chesapeaken som apportör var att man arbetade för att få fram en relativt självständig hund, den förväntades att lösa sina arbetsuppgifter på egen hand med så lite behov av inblandning som möjligt från sin ägare. Därför kom intelligens, initiativförmåga och arbetsvilja att vara högt värderade egenskaper hos rasen. Dessa egenskaper finns än idag kvar i hög grad hos rasen vilket gör att de skiljer sig från de övriga retrieverraserna i både mentalitet och sitt sätt att arbeta.

CBR idag

CBR eller Chessien idag används oftast av hobbyjägare – visst finns det yrkesjägare som har Chess, men yrkesjägarna idag är i sig få till antalet, men förvånansvärt många av dem har en CBR i USA. Som yrkes hund gör de ofta mellan 100-200 apporter på en dag, det vill säga den har en enorm uthållighet och koncentrationsförmåga. Så mycket motor, vilja och krut som behövs för att göra det arbetet är för de flesta av oss vad man kallar ”over mouthing” eller överkapacitet. Den hunden som har den orken, motorn och uthållligheten att själständigt lösa den typen av arbete på öppetvatten, det kräver sin förare.

Sagt om Chesapeake Bay Dogs" de förväntades ha mod och uthållighet att hämta fåglar från det isiga, grova sjön i Chesapeke Bay. Ofta så många som 100 eller 200 fåglar på en dag. En hård, oljig dubbelpäls som höll vätan borta möjliggjorde för hunden att arbeta i långa perioder under dåliga väderförhållanden”.

Som du förstår är det inte riktigt den typ av Chesapeake de flesta av oss stöter på idag. Dagens vanligaste variant är en light version av rasen. Med mindre motor, mindre krut och där med mindre förmåga – men också mindre vakt och måttligare i allt den gör.

Rasen finns fortfarande att hitta i "ursprungsverionen" för den som söker det, men jagar du mindre än 120 dagar per år så måste du hitta på någon anna typ av arbete att fylla den andra 245 dagarna på året med, för motorn minskar inte för att jaktsäsongen är över. Och kan du inte stimulera en hund med den kapaciteten, som både tänker självständigt och som är intelligent – ja då kan du själv gissa varför Chesapeaken ofta fick dåligt rykte förr i tiden – de fick lov att ägna sina dagar åt att vakta istället för att apportera och det blir sällan bra.

För att då en chessie som fungerar bra i dagens samhälle måste du ge den det arbete, sysselsättning, stimulans den behöver – i proportion till dess behov!

Chessien har en konstruktion för arbete i galopp, där rörelsen framförallt går framåt. På så sätt kan den vta sig igenom både tät vegetation, vass, is och vatten.. Den jobbar med smidig, energisnål till kraftfull galopp i en framåtgående rörelse. En galopp som liknar ett lejons, där den med lätthet kan hoppa över eller ta sig genom hinder i terrängen. Den är orädd, ekonomisk och smidig i sitt sätt att arbeta. Länden måste vara kort, korset mycket långt och kraftfullt för att kunna skapa den uppåtskjutande rörelsen och fronten vinklad i proportion till bakpartiet, för att kunna ta emot och dämpa alla landningar. Ryggen ska vara rak, benstommen medelgrov, vinklarna måttliga – men framförallt måste kroppen vara balanserad. Med det menar man att inte bakställ och framparti får vara olika i sin utformning – det som bakdelen skjuter på med, måste kunna landas av fronten. Bredden bak får inte vara större (sedd från sidan, ovan eller fram-/bakifrån) än den fram. Balanserad i allt! Hög energi måste balanseras av utmärkt förmåga att koppla av, stor jaktlust måste balanseras av en genomsyrande vilja att vara till lags med sin förare – will to please!